är ju egentligen inte Baadjoos musik, utan traditionell musik från Ghana i Västafrika. Eftersom människor rest över nationsgränserna (som ju är ett europeiskt påfund från början) med sina lokala musiktraditioner, så har också en hel del av låtarna sitt ursprung i länder som Nigeria och Benin. Musikens stomme består av dans, trummor och sång.
Dansen är jordbunden och mjuk
Kraftfulla och intensiva danssteg
samsas med små, lätta och nästan ofattbart subtila rörelser. Somliga rytmer är uråldriga, andra är skapade i vår tid i storstan.
En del danser har religiös innebörd, andra är fest- och flirtdanser.
Rörelserna har alltid en betydelse. De kan beskriva arbete och rikedomar eller berätta om krig eller andra händelser.
När man lyssnar på trummorna hör man dansstegen. När man tittar på dansen ser man trumrytmerna.
Läs om våra danser här >>
Trummorna har olika tonlägen
från djupaste bas till ettrigaste knatter. Olika trumtraditioner har dessutom helt olika sorters trummor, så det blir ett brett och varierat ljudspann.
Alla dessa olika stämmor kommunicerar och leker med varandra i en ljudväv som får ytterligare dimensioner av klockor och kalebassrassel.
Läs om våra instrument här >>
Inflätat i alltihop ligger sången. Ibland är det sången som styr resten av musiken, ibland börjar någon sjunga spontant och de övriga hakar på.
Inga trummor utan dans!
Inget trummande och dansande utan sång!
Lite om hur rytmerna är uppbyggda
Något av det som gör det så otroligt kul att lyssna på Ghanamusik är att den rytmiskt sett är väldigt sinnrik och sammansatt. Istället för rytmer i renodlad 4/4-takt respektive 3/4-takt, vilket är det vanliga i vår egen musikkultur, så är Ghanamusiken ofta en kombination av de två.
Man kan alltså höra vissa rytmer i både
4/4-takt och 3/4-takt.
Ett exempel på det är den s.k. 6/8-klockan – en klockfigur som återkommer i mycket av det som Baadjoo spelar. Låtarna är i allmänhet uppbyggda runt en solotrumma, som spelar de rytmer som dansarna dansar till. 6/8-klockan gör att solotrummisen och dansarna kan växla mellan 4/4-rytmer och 3/4-rytmer i samma låt.
Komprytmerna kommunicerar
med solorytmen
och samverkar med den, men de kan å andra
sidan också utmana den och nästan
deformera den. Ju mer man lyssnar desto
fler finesser urskiljer man, och varje ny
rytmslinga man upptäcker flätar sig in i
helheten och öppnar nya dimensioner.
Lite mindre högtravande skulle man
kunna säga att varje gång man blir
medveten om en ny rytmslinga så hör
man också en ny låt…!
Rytmerna har ofta
en rent språklig betydelse
och det är möjligt att sjunga dem som olika ramsor. Som ett exempel kan vi nämna en låt som heter Sitchi. Där upprepar solotrumman frasen wú-kó-hí…wú-kó-hí… medan kompet fyller i mellanrummen med ó-be áko, bíbija wú-ko. Det uppstår alltså en dialog som
illustrerar en äldre man som kallar på en pojke,
och ”i översättning” blir det nåt i den här stilen:
-Följ med mig…
-Jag kommer! Jag kommer!
-Följ med mig...
-Ja, jag kommer, jag kommer!
